We've just finished a fantastic piece of literature about life as a young lady in Stockholm, written in 1908. Supposing that the young men looked as dashing as this, when Elin Wägner composed Norrtullsligan, we'd gladly be up for some time travelling.

Jag vet inte vilka män och andra olyckor, som väntar mig här i Stockholm, men det kan jag på åtminstone på empirisk väg räkna ut, att där jag är, där församla sig ännu några år framåt alltid ---

Mitt hjärta ropade helt omotiverat på någon, som jag aldrig tänker på, men som jag en gång hoppades jag skulle få ha barnbarn med. /.../

Det var inte mycket religion i vår jul, men där fanns rätt mycket rörande vänskap och en smula osjälvisk uppoffring och ävenledes ett visst hjältemod, ty alla voro glada, fast ingen var gift. /.../

Det var en sådan kväll då, herrarna som möter en, inte äns gitter räkna ut ens figur, och då även de bästa av oss omedvetet måste längta efter en bil och en älskare. Emedan jag icke är av de bästa, gjorde jag de medvetet.
Och det betänkliga var, att jag sade mig själv: det är det enklaste i världen för dig att skaffa bägge delarna.
Bara ---